Godmorgon.

De är fredag. Ute blåser det snålt och snön yr. Det enda positiva är att jag slipper cykla till Tjärnvik den här morgonen. Men har det bara behövts en cykeltur för att mina 40 föredetta arbetskamrater har kunnat fått tillbaka sina jobb har jag mer än gärna gett mig iväg.

Sitter inne vid skrivbordet och ser hur det ljusnar. jag har skjutsat Carina och Fanny  till tåg respektive skolbuss som trots skitvädret och gick i hyffsad tid. Ingrid har letat sig fram med tidningen i stormen och jag har just läst den. Det var inga direkt roliga nyheter. Hiab flyttar tillverkningen till Polen. 150 personer riskerar förlora arbetet i Hudiksvall. Jag skulle tro att även Nordanstig drabbas nästan lika hårt som vid Tjärnviksnedläggningen då många av fd Trimas kompetenta personal arbetat där. På högstadiet i Nordanstig har vi problem med rökning och det gläder mig att också kommunledningen tagit upp frågan. I min enfalds trodde jag inte på 80-talet när mina skolkompisar började födärva sin hälsa i skolans rökrutor att rökningen fortfarande skulle vara ett problem för 2000-talet. Jag förstår inte att den upplysta människa som lever idag ens kan komma på tanken att röka. Tänk vilka fina roliga saker och hobbys ni skulle kunna ha och amortera på i stället. Insändare om vindkraft fanns det oxå i vanlig ordning. Det har höjts många märkliga argument för vindkraft och ännu fler märkliga argument mot vindkraft. Idag skulle vi gå samma öde till mötes som i antikens Grekland då våra kullar skulle blottas pga av vindkraft. Jag tror att vanliga kalhyggen och uttag av grot är ett större problem.

Den tunga industrin är på väg att lämna oss, det är tydligt. Åtminstone under den överblickbara framtiden. Vi är tydligen inte konkurrenskraftig just nu. Det enda vi skulle kunna konkurera med just nu är högteknologi av alla former. De företagen har större chans att klara sig och är inte heller så konjunkturkänslig. Vad som saknas är kompetent arbetskraft. Vi har lite av ett nord afrika problem här. Alla våra högskoleutbildade ungdomar lockas i väg till tillväxtregioner runt hela världen. Kvar blir bara armod och en stagnerande utveckling. Vi har svårt att rekrytera läkare, ingenjörer, administrativ personal till kommuner. Speciellt som även den kompetens vi söker samtidigt är människor och vill ha ett attraktivt boende med ett utbud av aktiviteter inom kultur och fritid. De som måste till är utbildningsinsatser bland den befolkning som bor här för att höja kunskapsnivån. Vuxenutbildning måste få mer resurser, det är den bästa landsbygdsutvecklingen man kan satsa på. De löser inte alla problem men är en förutsättning. Vi behöver naturligtvis oxå innovationer och driftiga entreprenörer. Entreprenören är ofta en naturbegåvning, många gånger helt utan utbildning som nu har ett gyllene tillfälle att knyta till sig kompetent arbetskraft när lågkonjunkturen slår till.

Under några veckor har jag försökt satt mig in i och få lite grepp om Manuel Castells http://sv.wikipedia.org/wiki/Manuel_Castells Han är en spansk sociolog som beskrivs som 2000-talets Marx. Han beskriver ett Nätverksamhälle uppbyggt på Information och kommunikation och den kraft som för tillfället matar samhället. Han hävdar att kraften är det som i huvudsak påverkar utvecklingen och att allt handlar om kraft och kommunikation Varje gång en ny kraftkälla uppstår leder det till en kris inom det tidigare etablerade området. Som exempel på nämner han ångmaskinen och järnvägen, telegrafen, förbränningsmotorn och bilen, uppkomsten av Internet. Vidare säger han att vi går från ett samhälle med industriell kapitalism till en informationell kapitalism där IT/Internet blivit den nya produktivkraften och basen för tillväxt. Produktion kommer att vara mindre materiell och handla mer om bearbetning av information och kunskap. Framtidens industri kommer att bestå mer av nätverk av mindre företag än företag i nätverk som Castells betonar. Jag lägger ut en föreläsning här av honom så ni kan titta. För dig som vill läsa mer kan du titta i Karin Lundqvists sammanställning här...

Dessutom har jag namnsdag och som ni vet heter det att: "om Anders slaskar ska julen braska" så till jul är det säkrast att ha paraplyet i beredskap. Mormor har inte ringt och gratulerat mig än och det skulle förvåna mig om hon ringer. Mamma har däremot ringt och det var trevligt. På måndag börjar jag jobba igen efter tre månaders ofrivillig arbetslöshet. En dag som den här är det lätt att känna sig priviligerad och samtidigt kan man inte låta bli att ha dåligt samvete för de som ställs ut i arbetslöshet. Vi står inför en orolig vinter och det enda vi kan göra är att försöka samarbeta och hjälpa varandra så gott det går. För som Castells säger kommer det i framtiden att vara viktigare att vara i ett nätverk än att ha medel. Försök se den ibland osynlige socialt utsatta människan för ibland kan bara ett hjärtligt samtal bättra på självkänslan och framtidsutsikterna.

En trevlig första advent tillönskas.

//Kröpen