God kväll alla mäniskor.
Nu har jag plöjt igenom Vilhelm Mobergs utvandrar romaner. Man kan se ett mönster i dem hur Moberg resonerar om individens tänkande frihet. Kristina förtröstade på Gud och det ledde till hennes allt för tidiga död. Och Karl Oskar förtröstade sig i första hand på sig själv, mäniskorna och till sist Gud.

Okej! Det är vell dumt av mig att sitta och ifråga sätta statsapparaten som räddat livet på mig åtskilliga gånger. Men ibland funderar man om staten är min egendom eller om jag ägs av staten. Nu är vi inne på liberalism och individens frihet, "svåra saker". Och nu tror jag ju inte Herr Lejonborg har någon lösning på de här problemen utan tvärt om han är verkligen inte speciellt radikal.

Så här låter det när Moberg funderar på problemen.

Jo go vänner, en stor händelse har inträffat i Ås .
Fannan har fyllt sju år. Nu har Carina och jag inga små flickor längre
Amanda blir elva och Fanny nyss sagda sju.



Fanny var mycket nöjd med gästernas presenter och dom flesta var där.



Mamsen och Pappsen.



Terese, Anders, Viktor, Wilmer och gulliga lilla Wanna. ( Ås yngsta innevånare)


Larsan, Bodil och Kalle se nedan.




Rune, Majlis och farbror Rolf. Tyvärr hittade jag inga foton på Carina och Maj-lis.
Hur som helst Fanny var mycket nöjd med kalaset.

Hej ! Alla.
Det har blivit fredag kväll och jag konstaterar att det var rätt länge sen jag kom till orda.
Sista veckan har varit rätt rörig.
Efter ett besök på Södra vägen fick vi bilen torpiderad.
Ingen satt i, men det har kunnat gått riktigt illa. Har under åren bland annat av ekonomiska skäl tvingats förflytta mig med diverse farkoster. Har tänkt bäst att vara försiktig så löser sig det hela.
Men det är en sak man glömmer. Hur lugnt man än tar det kan så kan du inget göra mot yttre omständigheter. Det räcker att du sitter vid ett köks bord och ska läppja kaffe koppen så kan bilen i samma ögonblick demmoleras utanför köksfönstret. Sånt är livet självt.
Resultatet är att vi just nu kör omkring i den ljuvligaste av hyr bilar en språjlans VW Passat.
Dyrt men bra. Jag tror inte ens om jag skulle nå paradiset så kan jag få ratta en sån bil.
Vi får se till veckan om gamla Tryggve lagas eller mals.
I övrigt har jag börjat läsa Mobergs sista brevet till Sverige efter att ha avverkat nybyggarna i början av veckan. Fattigdommen hade en liten annan dimension på den tiden. Men så också medelåldern.
Nä, dags att duscha innan häsovårdsnämnden knackar på.
Vi hörs Anders

I söndag var jag på fotboll och såg Gnarpviljan cup. Jag kom dit mitt i dan efter en tidnings runda och städning. En glädjande nyhet mötte mig Norrfjärn hadde vunnit första matchen och skulle nu spela semi mot Harmånger, kul. Matchen startade och när röken skingrades hadde Norrfjärn vunnit med 3-1, overkligt.
Jag for hem för foder intag. Kom tillbaka och såg finalen. Den skulle gå mot Ilsbo. Ilsbo såg otroligt jämt och komditions starkt ut. Och med tanke på att Norrfjärns sista tio mot Harmånger såg ut att nästan plåga livet ur grabbarna sä undrade man helt klart hur det skulle gå.



Men Norrfjärn gjorde allt annat än skämde ut sig. Fast Ilsbo pressade på i början av finalen stod Norrfjärn rycket och sista tio var dom helt enorm. Man gick på ren skär vilja. Det är så det är med Norrfjärns IF i en tid då samhällsservice och annat tas ifrån oss visar Norrfjärns IF en vilja att överleva som trotsar allt förnuft. Nu blev det visserligen förlust med 3-2 men när man betraktar Ilsbo som lag får man säga att det var en seger i alla fall.



Och det är så vi skall överleva i Gnarp också. Vi ska hjälpas åt och utveckla det vi har och fortsätta trotsa allt förnuft. Vi ska visa att vi inte tänker släppa initiativet i från oss. De fanns en tid då kungens utstationerade militärer bodde i Gnarp och åt upp Gnarpsbonas mat och Gnarpsbona fick överleva utav att äta ingenting.
Och då ska vi kunna överleva även i fortsättningen.

Fredag.
Veckans sista vardag.
Gick upp i morse och ringde skolan över pingis borden.
Kunde inte få något bra svar då rektorn hadde mötes dag.
Vi går vidare med det här till veckan.
Snön faller igen och trots snö bristen så är skotrarna igång igen.
Kul för skoter entusiasterna som satsar så mycket på vinter säsongen och
oftast inte får valuta för pengarna.
Och kanske det bästa vi kan åka skidor med hunden på spåren.
Jag och Fannan brukar skida upp till Erik och Signe Backlunds gamla torp
Där grundade de den cykel verkstad som jag fortfarande har prylar ifrån.
Försöker föreställa mig hur det kan ha varit. Erik berättade att det inte var så lukrativt
där uppe. Fast jag måste säga att han var en av de mest facinerande mäniskor jag mött.
Ett lugn som jag verkligen avundas och en total kärlek till sitt värv.
Verkligen en mot pol till Gabriel på yxfabriken som for omkring som en tornado även han beundransvärd. Att få stopp på honnom var som att lägga sig på järnvägen och hoppas bromsbanden på ångloket var utbytta. Att jobba på yxfabriken var som att befinna sig i något sort drama från antiken. En gång yttrade Gabriel följande replik i ett känslosamt läge.
-Måste livet vara så här. Tar det inte slut snart.
Dramatik på hög nivå alltså. Jag tar ett till citat oxå.
-Priset ska inte vara det verktyg med vilket vi säljer produkten.
Så sant som det är sagt. Det betyder i det här sammanhanget att kan man bara lyfta fram produktens förträfflighet och få kunden att uppskatta denna, så är priset av underordnad betydelse. 
Innom Svenska kyrkan har jag de gångna åren träffat mäniskor som är produkter av sin egen förträfflighet. Och mamma mia vart tog självkritiken vägen. Räcker bara minnet en dag i tiden.
Och jag som som trodde att självransakan var ett av kyrkan historiska fundament.
Hur ska jag om jag inte lyckats gjort en vettig ekonomisk manöver kunna predika ekonomi för en församling mäniskor som är ekonomi. Märkligt, Och vad ska kyrkan med folkliga representanter när de tvingas verkställa beslut som inte ens fått pasera deras hjärnor. Folkkyrkan är lika stendöd som dess demokrati.
Nä nu ska jag gå och läsa Svensk Idrott och sova.
Natti. Kröpen 

 

Här skriver jag om livets ljusa och mörka sidor.
Prata gärna pingis och cykling med mig.
Jag är född Haddängsbo men Gnarpare jag numera är.
I Norrfjärn glömde jag mitt hjärta.
Jag säger som den Norske kung Hadd sa när han kom ned till botten havet och såg ut över Norrfjärn. Efter att varit bosatt i Hassela en tid. (Haddungsnäs) 
- Jag har korsat ett land, för att funnit mitt, Haddäng.

Nej! Ni har inte kommit hem till Åsa-Nisse det är Cykel verkstan som ligger i vinter dvala. Om några månader så ska här sjuda av aktivitet och förhoppningsvis är inte objekten felande på mer än tio punkter och förhoppningsvis har cyklarna inte ramlat av ett cykelställ i Gränsforsbackarna. Må inte hjulen vara vinda som åttor, bakvaggorna snea och växelförarna sitta inkörda i ekrarna. Möjligen en brusten bakaxel eller en liten punktering. Jag skulle fota Underground butiken oxå där var det för övrigt rätt välstädat. Men kamerans batterier var trötta så allt blev bara ett svart hål. Fast man börjar ju längta ut efter vägarna och till skogsstigarna. Nödgas tvätta cykeln i skogsbäckar och fetta ur lagren. För det är ändå i skogen man hör hemma. Och i huvet sjunger Gösta Snoddas Nordgren "Jag är en pojke i från gamla Hälsingland där vågor klucka in vid sjö och strand. Jag vill inte bli montör, för jag vet inte hur man gör. Nej jag är en skogsflanör".
Om Gudarna är med oss så är du välkommen med cykeln om några månader. Då ska vell arbetslusten fallit på.
Kröpen

Härligt med drag i datorn. Men det blev överbefolkat kring den oxå. Nu har även Carina och Fanny tålamod att vänta på sidorna. Besök en bra Gnarpssida som jag besökte i kväll www.gnarp.org  .
Nu måste jag ut med hunden innan gatulysena släcks.
Zingo hälsar.