Sitter i bussen på väg hem till Gnarp och kom att tänka på en artikel Göran Thybäck Mellanfjärden skrev för Kulturföreningen Nordanvind för några år sen. Jag gjorde en sökning och till min stora lycka låg den kvar. Jag tänkte att jag kopierar Görans text här för det är tänkvärd läsning.

 

Kulturf.Nordanvind: "...den starke trycker icke ned och plundrar den svage.."..Göran Thybäck skriver från Nordanstig kommun:

 

Riksdagsledamöterna Margareta Andersson och Kenneth Johansson skriver på fredagens debattsida i HT, att det offentliga, staten, landsting och kommuner måste ta fram strategier för att stärka och utveckla den sociala ekonomin I lördagstidningens debattsida så skriver moderaterna Margareta B Kjellin och Ann-katrine Dunker bl.a. om Nordanstigs besvärliga ekonomiska läge, under rubriken; Den kommunala demokratin. När det gäller Nordanstig så skulle man kunna säga att kommunen blivit – negativt - rikskänd på grund av dess svaga ekonomi, men kommunen är även sedan länge – positivt - uppmärksammad på riksplan på grund av dess starka och vitala sociala kapital. Nordanstigs anmärkningsvärt starka sociala ekonomi är omvittnad långt utanför kommungränsen, otaliga är dom lyckade lokala projekt som fötts och drivs av enskilda, grupper, föreningar, företag och byar. Trots kommunens krassliga ekonomi, trots skandaler i partipolitiska kretsar, trots medias beskrivning av hälsoläget, så har jag tillförsikt när det gäller Nordanstigs framtid, dess överlevnad och utveckling, och jag kostar till och med på mig en känsla av stolthet över att få bo och leva i en så livskraftig kommun.

 

Men – som förklaring till min positiva grundhållning – så bör det nog tilläggas att jag lever i den föreställningen att kommunen består av dem som utgör densamma, dvs, att kommunen består av sina medborgare vilket i sin tur betyder att den inte endast består av den partipolitiska representationen eller den kommunala administrativa och dess byråkratiska överbyggnaden.

 

 Kommunen är sina medborgare, och kommunens utveckling, tillväxt och framtid är - i allra högsta grad - beroende av det s.k. sociala kapitalet.

 

Jag ser i dag inte endast stressade och pressade kommunpolitiker som stirrar sig blinda i den tomma kassakistan, jag ser samtidigt en folklig mobilisering där medborgarna drar sina strån till stacken och samtidigt lägger grunden för en frisk, stark och framgångsrik kommun.

Jag tror att ”krisen” vi upplever i Nordanstig, är en ”chans till förändring” och inte minst förbättring av det samhällsbygge som vi alla är en del av.

 

I ett ansträngt läge av ekonomisk åtstramning så vaknar många lokala krafter, en del gnäller och bygger vindskydd när krisvinden tilltar, andra bygger väderkvarnar, och i Nordanstig ser jag i dag många väderkvarnsbyggare.

 

Jag förnekar inte allvaret gällande kommunens kritiska ekonomiska situation, men jag blundar inte heller för den folkligt positiva kraft som spirar och skjuter skott ur Nordanstigsjordens frodiga mylla.

 

Trots oro över kommunens skrala ekonomi så är jag ändå en känsla av hopp därför att framtidens välfärd växer fram underifrån, framtidens välfärdsmodeller skapas lokalt – mitt bland människorna –samhällsbyggets grund utgörs av aktivt medborgarskap, av delaktighet och deltagande i den demokratiska processen.Samhället byggs inte uppifrån och ned, utan underifrån med folkligt engagemang och stöd, men frågan är hur länken ser ut mellan dem som beslutar och dem som besluten berör, frågan är hur vi överbryggar glappet mellan makten och folket, och hur vi förhåller oss till varandra. Det finns en klyfta att försöka överbrygga, det finns ett förtroende att återupprätta, skriver Magnus Wrede i boken; ”Uppdrag demokrati”, påståendet är nog allmängiltigt vilket inte utesluter att påståendet även skulle gälla för kommunen Nordanstig. I lördagens debattartikel citerar moderaterna de kända orden om att; all makt utgår från folket, men frågan är om inte satsen mest handlar om retorik, frågan är om orden har någon som helst verklighetsanknytning, och vad händer om allt fler människor inte känner sig representerade i det system som bygger på ”representativ demokrati”? Det är dessutom allt svårare att rekrytera medlemmar till befintliga partiorganisationer – som enligt demokratiutredningen ”slammat igen” – något som kanske kan förklaras utifrån den ökade individualiseringen i samhället samt att allt fler kritiskt tänkande människor inte är benägna att köpa färdiga åsiktspaket.

 

Att vi föredrar demokrati är en sak, en annan sak är hur denna demokrati ska se ut, frågan är vilken demokratisyn vi har och hur vi vill att den ska se ut. För egen del så föredrar jag en demokratisk form som ger medborgaren möjlighet till delaktighet och deltagande i den demokratiska processen.

 

Och för att lägga lite tyngd i min åsikt så vill jag passa på att citera RD Putnam, Harward University, som genom sin forskning i Italien visat att det finns ett starkt samband mellan civilitet, fungerande demokrati och välstånd i ett samhälle. Där finns hållbara traditioner av samverkan, solidaritet och jämlikhet mellan medborgarna, där utvecklas också demokratin och samhället som helhet. Vid ett annat tillfälle så säger Putnam; Både stat och marknad fungerar effektivare i miljöer där medborgarna råder.

 

Jag tror på ett partnerskap mellan de folkvalda i kommunen och medborgarnas egna organisationer, men jag är osäker på om de förtroendevalda politikerna vågar släppa greppet om makten och om dom tillräckligt förstått värdet av det s.k. sociala kapitalet. Här vore det nu frestande att ytterligare söka utveckla tankegångarna, men det får stå över till en annan gång, jag avslutar med några kända ord av Per-Albin Hansson, som säger att; Det goda hemmet känner icke till några priviligierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Den starke trycker icke ned och plundrar den svage. I det goda hemmet råder (jäm-)likhet, omtanke, och samarbete.

 

 

Göran Thybäck Kulturföreningen Nordanvind.