Ser att klockan är 10 när jag tittar på klockan. Vart tog kvällen vägen? Känner mig faktiskt riktigt positiv. Det var en bra dag på jobbet. Vi börjar komma in i gängorna igen. Nedläggning ja visst, men det känns inte hopplöst. Det känns som om jag har nytta av att blivit varslad en gång tidigare. Då hade jag tusen planer och var småbarnsförälder. Inget blev riktigt som jag hade tänk. Det är ett som är säkert, inget blir riktigt som man planerat. Med eller utan barn. Men det gamla uttrycket "Hade Columbus haft barn med sig på båten hade Amerika fortfarande varit oupptäckt" stämmer. Småbarn kräver sitt, så är det bara.

Nu har jag inga speciella planer och tjejerna sköter sig själv. Tvärtom; det är tjejerna som tar hand om mig numera. Har skrivit ihop ett första utkast till ett CV. Okej, det är inget jag är förtjust i precis. Men det är väl så det går till då du söker jobb numera. Jag kan skriva en bra text om någon annan, men då det gäller mig själv blir det tvärstopp. Jag är inte så intresserad av ämnet helt enkelt. Det är som att skriva mycket om ingenting. Är snart 45 år och börjar gå mig själv på nerverna. Jag förstår att ni är trött jag är själv trött. Ungefär.:)

Ett annat problem är att det är så mycket annat som är intressant. Så jobbar de med utveckling där, och så där går det oxå att göra. Det finns många goda exempel att grotta ner sig i och det inspirerar. Det som är tråkigt är att man måste välja ett recept då du ska baka kaka. Det går inte att använda alla med en gång.

Och inspirerad blev jag idag då jag läste i HT att Micael Bydén utnämnts till flygvapenchef. Jättekul! En annan insperationskälla som syntes i tidningen var vår egen Yukio Nakahara, Japan Jocke som var i full färd med att ta tomteexamen minsann. Han är ett bevis på att vi är helt beroende av inputs utifrån. Han ser möjligheter som ingen annan. En av våra största tillgångar.

Ok, just nu är Gnarps Landskommun lite tilltuffsad men det finns ljusglimtar. Vi är måhända i slutet av skördeperioden och nu väntar armod och sådd, men då allt verkar gå i cykler kan vi bara njuta av livet och göra det bästa av situationen medans vi väntar. För naturligtvis kommer vi igen.