Den vanliga psykterrorn började dra igång vid 23 tiden. Hunden sitter och blåstirrar på mig. Nu är det väl dax att gå ut, Nu! Nu! eller Nu! Katten smyger sig upp i knä och börjar jabba efter hunden. Tillslut ger jag upp och klär på mig. Katten tror jag har konverterat till Hundismen, för även han ska med ut på kvällspromenad. Den tom spränger sig ut före hunden i dörrspringan.
Sen sätter de igång och fintar varandra bakom buskar och träd på bägge sidor av vägen samtidigt. En bil vid fel tillfälle så är nån av oss tre dödens. Kanske fler. Inför sista vägpassagen för katten i kurvan vid Anders och Tereses hus försöker jag lyssna efter och se ljus från bilar. Samtidigt som jag sånär står på öronen och snavar på en stor hög dyngblöt hästskit som ligger på vägrenen. Och den tränger rätt in i foppatofflan. Suck! men glad att vara vid liv:) Natti!
kulturella
men vilket äventyr .. jag påstår ...bara det, vill jag mena. skjälfallet.
1