Jag har alltid sagt till tjejerna.  Att bra idrottsmän och även hästar, inbillar jag mig inte står och faller med de yttre omständigheterna. Då menar jag störande moment. Men idag på Färsta slogs tamejfan alla rekord. Anläggningen var kanonfin. Ridhuset ljust och trevligt. Vi kom dit i bra tid lagomt före och Milina gick kanon fint på framridningen. Samma sak inne i collecting ring. Just då hade en 80+ farbror varit och köpt en hamburgare. Hängandes över sargen vid insläppet till dressyrbanan började han prassla och mumsa, hållandes i hamburgaren en halmeter in på banan. Milina gjorde halvt om och blåstirrade på farbron som bara tittade på henne och forsatte prassla. Ett tag såg det ut som om han funderade på om hästen ville smaka. Jag tänkte, men backa karl. Nä inte en millimeter. Till sist lyckades han tom tappa halva hamburgar innehållet ner på ridbanan. Efter det här stod Milina inte och känna igen. Hon gick på tvären varje gång hon närmade sig hörnet med gubben. Till sist försvann han ut. Det var i o f  första gången Milina tävlade i ett ridhus med sidoläktare men det där var bara för mycket. Sen var hon väl lite små rädd för några andra saker men hamburgarpapperet var spooky. 

Amanda gjorde en jätte fin insats och red på så gott det gick och fick riktigt bra poäng på rätt många moment , men har det varit jag hade jag brutit ihop, det säger jag. Hade inte farbrorn varit så gammal vet jag inte vad jag gjort med honom. Det såg ut ungefär som han stod på zoo och matade apor med hamburgare.

Jaja på skärtorsdan är det Östanbräck och då tar vi nya tag.