De är fredag. Ute blåser det snålt och snön yr. Det enda positiva är att jag slipper cykla till Tjärnvik den här morgonen. Men har det bara behövts en cykeltur för att mina 40 föredetta arbetskamrater har kunnat fått tillbaka sina jobb har jag mer än gärna gett mig iväg.
Sitter inne vid skrivbordet och ser hur det ljusnar. jag har skjutsat Carina och Fanny till tåg respektive skolbuss som trots skitvädret och gick i hyffsad tid. Ingrid har letat sig fram med tidningen i stormen och jag har just läst den. Det var inga direkt roliga nyheter. Hiab flyttar tillverkningen till Polen. 150 personer riskerar förlora arbetet i Hudiksvall. Jag skulle tro att även Nordanstig drabbas nästan lika hårt som vid Tjärnviksnedläggningen då många av fd Trimas kompetenta personal arbetat där. På högstadiet i Nordanstig har vi problem med rökning och det gläder mig att också kommunledningen tagit upp frågan. I min enfalds trodde jag inte på 80-talet när mina skolkompisar började födärva sin hälsa i skolans rökrutor att rökningen fortfarande skulle vara ett problem för 2000-talet. Jag förstår inte att den upplysta människa som lever idag ens kan komma på tanken att röka. Tänk vilka fina roliga saker och hobbys ni skulle kunna ha och amortera på i stället. Insändare om vindkraft fanns det oxå i vanlig ordning. Det har höjts många märkliga argument för vindkraft och ännu fler märkliga argument mot vindkraft. Idag skulle vi gå samma öde till mötes som i antikens Grekland då våra kullar skulle blottas pga av vindkraft. Jag tror att vanliga kalhyggen och uttag av grot är ett större problem.
Den tunga industrin är på väg att lämna oss, det är tydligt. Åtminstone under den överblickbara framtiden. Vi är tydligen inte konkurrenskraftig just nu. Det enda vi skulle kunna konkurera med just nu är högteknologi av alla former. De företagen har större chans att klara sig och är inte heller så konjunkturkänslig. Vad som saknas är kompetent arbetskraft. Vi har lite av ett nord afrika problem här. Alla våra högskoleutbildade ungdomar lockas i väg till tillväxtregioner runt hela världen. Kvar blir bara armod och en stagnerande utveckling. Vi har svårt att rekrytera läkare, ingenjörer, administrativ personal till kommuner. Speciellt som även den kompetens vi söker samtidigt är människor och vill ha ett attraktivt boende med ett utbud av aktiviteter inom kultur och fritid. De som måste till är utbildningsinsatser bland den befolkning som bor här för att höja kunskapsnivån. Vuxenutbildning måste få mer resurser, det är den bästa landsbygdsutvecklingen man kan satsa på. De löser inte alla problem men är en förutsättning. Vi behöver naturligtvis oxå innovationer och driftiga entreprenörer. Entreprenören är ofta en naturbegåvning, många gånger helt utan utbildning som nu har ett gyllene tillfälle att knyta till sig kompetent arbetskraft när lågkonjunkturen slår till.
Under några veckor har jag försökt satt mig in i och få lite grepp om Manuel Castells http://sv.wikipedia.org/wiki/Manuel_Castells Han är en spansk sociolog som beskrivs som 2000-talets Marx. Han beskriver ett Nätverksamhälle uppbyggt på Information och kommunikation och den kraft som för tillfället matar samhället. Han hävdar att kraften är det som i huvudsak påverkar utvecklingen och att allt handlar om kraft och kommunikation Varje gång en ny kraftkälla uppstår leder det till en kris inom det tidigare etablerade området. Som exempel på nämner han ångmaskinen och järnvägen, telegrafen, förbränningsmotorn och bilen, uppkomsten av Internet. Vidare säger han att vi går från ett samhälle med industriell kapitalism till en informationell kapitalism där IT/Internet blivit den nya produktivkraften och basen för tillväxt. Produktion kommer att vara mindre materiell och handla mer om bearbetning av information och kunskap. Framtidens industri kommer att bestå mer av nätverk av mindre företag än företag i nätverk som Castells betonar. Jag lägger ut en föreläsning här av honom så ni kan titta. För dig som vill läsa mer kan du titta i Karin Lundqvists sammanställning här...
Dessutom har jag namnsdag och som ni vet heter det att: "om Anders slaskar ska julen braska" så till jul är det säkrast att ha paraplyet i beredskap. Mormor har inte ringt och gratulerat mig än och det skulle förvåna mig om hon ringer. Mamma har däremot ringt och det var trevligt. På måndag börjar jag jobba igen efter tre månaders ofrivillig arbetslöshet. En dag som den här är det lätt att känna sig priviligerad och samtidigt kan man inte låta bli att ha dåligt samvete för de som ställs ut i arbetslöshet. Vi står inför en orolig vinter och det enda vi kan göra är att försöka samarbeta och hjälpa varandra så gott det går. För som Castells säger kommer det i framtiden att vara viktigare att vara i ett nätverk än att ha medel. Försök se den ibland osynlige socialt utsatta människan för ibland kan bara ett hjärtligt samtal bättra på självkänslan och framtidsutsikterna.
Att vi lever mer och mer lever i ett nätverkssamhälle har väl inte undgått någon. Det ligger i människans natur att hitta lösningar och har han eller hon ett val så vill hon välja. Vare sig det gäller skola, vård och omsorg. Det finns vägar, kollektivtrafik och järnvägar som gör valen fler och det anpassar kommuninnevånaren sig till. Man lägger inte så stor vikt vem som tillhandahåller lösningarna bara dom är bra.
Ska vi behålla de kommunala lösningarna måste de vara bra så att folk väljer dem. Och oavsett vad folk väljer så finansieras de enskillda valen genom skattemedlen. Att de enskilda enheterna är bra får en allt större betydelse. Det är kanske inte så viktigt var de ligger geografiskt under förutsättning att det funkar logistiskt, bara att de är kvalitativa och attraktiva.
Det här anpassningen kommer inte att bli enkel. Jag tror det behövs radikala strukturförändringar och en ökad förståelse för att människor väljer det som passar bäst för dem. Satsa på halvbra kommunala lösningar kommer inte att fungera utan kommer bara att öka efterfrågan på alternativen.
Egentligen är kommunen bara den som förfogar och förvaltar skattemedlen och skattemedlen betalar de behov som finns hos invånarna. Jag kan inte säga exakt vad som ska göras, men någonting måste göras i t.ex Nordanstigs fall. Vi i kommunen tror jag måste focusera mer på de enskilda enheterna och att de är bra. En bra skola där och ett bra äldreboende här som sticker ut och signalerar kvalitet.
Dessvärre för er kära bloggläsare så har Kurt Olsson försökt skissa upp den allmänna utvecklingen kommuner i stort här nere. Och kanske vart vi till slut hamnar. Jag tror att vi är på väg i nån slags process som kan se ut ungefär så här. Mitten varianten är lite extrem men vi har en utveckling där hälften av eleverna i en kommun mycket väl kan välja utomkommunala- eller friskolealternativ och det är svårt att säga vart vi är på väg inom äldreomsorgen. Håll till godo.:)
Återigen en riktig surdag. Det har pratats om snö i Hudiksvall. Det är inte bra, för farbror Rolf och jag ska bege oss till Krusänga Åkeri med två värmepannor som just nu ligger inne i hästfinkan. Jag hoppas vi får ut dem med finkan i behåll. Jag sa till farbror Rolf när vi baxat in dem; att det bästa vore kanske att skrota hela hästtransporten. Vi får se hur det avlöper.
Jo det oxå, det här var kul. Vet inte om det funkar än. Ladda ner walkie talkie appen till din telefån.:) www.voxer.com Jag vet inte om man kommunicerar telefon-telefon eller telefon-operatör-telefon med den men det visar väl sig.:)
Det måste finnas en efterfrågan på drive in gudstjänster i Gnarp. För andra gången på kort tid har kyrkstaketet forcerats. Om det är det andliga som drar eller om det beror på kyrkvägens vältilltagna vattenavrinning låter jag vara osagt.
Det finns en Gnarps Twitter du kan följa och dela information med. Om du inte Twittrar och vill dela ett budskap på den skicka det till mig (max 140 tecken en bild funkar oxå) [email protected]. Jag har skrivit om den förr och den har varit igång i över ett år. Jag har lagt dit några exempel på vad den kan användas till. Och en annan sak. Om du använder taggen #gnarp på din twitter så visas ditt inlägg högst upp på Gnarp.orgs Twitterfält. Tryck på bilden här nere så länkas du till Location Gnarp.:)
Det blev en trevlig kväll igår på Berggården då Allas Gnarp bildades www.allasgnarp.se Ove höll i mötet och Karl-Rune Lindberg valdes till föreningens första ordförande. De är kanonbra att Gnarp har en egen styrelse som kan tillvarata Gnarpsbonas intressen. Vi går in i en spännande tid i svensk historia. Landsting ska bli regioner och hitintills vet vi inget om vår framtida indelning eller om Gävleborg tillåts bli regionkommun. Omsorg, vård och skola kommer att ta en betydande del av kommunernas resurser. Så det lilla extra, utvecklingen i byarna och boendemiljöerna kommer till stor del att bli en civil angelägenhet. Därför känns det extra kul att se att så många unga pigga förmågor som representerar föreningen. Vill också passa på att tacka för kaffet och de goda kanelbullarna.
Jag vill avsluta det här inlägget med den kanske vackraste texten en svensk författare knåpat ihop. Nämligen Vilhelm Moberg ur hans utvandrar epos. Kanske börjar inte vårt liv på nytt men det markerar att vi både är lika nyfiken på vad vill ska hända i framtiden, som vi är intresserad av våra förfäders sedvänjor och bruk. Och texten markerar också att vi har framtiden i våra händer om vi bara hjälps åt. Håll till godo.:)
"För dem började livet på nytt: De fick förlita sig helt på sig själva och fritt bruka sina krafter. De bröt gamla sedvänjors makt, uträttade sina egna angelägenheter på sitt eget sätt och lydde inte någon annan vilja än sin egen. Här överläts det åt dem själva att skaffa en styrelse: I vildmarken njöt de helt sin olydnads nya frihet.
Känner mig som Don Quijote idag. Den förvirrade mannen som trodde han var riddare och slogs med väderkvarnar.:) Kanske gör jag det för det mesta, skämt och sido.
Hur som helst. Jag funderade lite på näringslivsfrågor i helgen och kommunen i stort. Vi som representerar kommunen i olika sammanhang berättar ofta för utomstående vilka företag vi har i kommunen. Det kan bli ganska anonymt om det inte är frågan om starka varumärken. Trots att några försvunnit på senare år har vi fortfarande många duktiga aktörer som säljer sina varor och tjänster utanför kommungränsen och bidrar till handelsnetto, arbetstillfällen, skatteintäkter och ger lokal utveckling.
Nästa tanke var, vad vet jag om produkterna? Vilka är de 25 viktigaste produkterna för Nordanstig, varor eller tjänster som säljs på andra sidan kommungränsen, Gävleborg eller landet. Har det gjorts inventeringar så vi har någon koll på hur det ser ut. Här skulle man kanske ha en möjlighet att skjuta på om man bara visste.
Det är produkterna som får oss att se känna behov och kärlek och skapar känslan att vilja ha dem. Om du tänker efter på nån gång då du gjort en dålig affär hade du kanske hamnat i en situation då kanske behov eller kärlek mer styrt dig än rationellt tänkande. Om vi överdriver det skulle egentligen produkterna packeteras och exponeras som på dating-sidor och matchas mot kunder och konsumenter. Köpåtrå kallas det väl då.:)
Nu är det här saker som de enskillda företagen sköter bra själv i sin egen marknadsföring men kanske skulle kanske göra skillnad om vi i våra dagliga möten flyttade fokus från företagen till de varor och tjänster som produceras de tillverkar. Och det vore intressant att veta vilka våra viktigaste produkter är för tillfället. Vilka som är på väg ut från marknaden och de som har ökade försäljningssiffror. Här hade man kanske möjligheten att stimulera och tidigt kunna möta förändringar efter hur marknaden ändras. Det skulle även gå att bilda sig en uppfattning vilka företag som är branschkompisar och skulle kunna dra nytta av varandras teknik och kompetens.
Hur arbetet skulle utföras, eller hur verktygen skulle se ut? Jag vet inte. Men det vore intressant att ha en uppfattning om hur det såg ut. Så att inventera produkterna vore en bra början.
Det här är ingen rolig läsning. Nordanstig ligger på näst sista plats. Det enda positiva som går att säga är väl att det inte går att hamna mycket lägre. Men efter att ha sett genomgången på hur billig skolverksamhet vi har jämnfört med referenskommunerna (kommuner som har ungefär vårt befolkningsantal och liknande geografi) så förstår jag varför. Även om det går att ifrågasätta hur skolverksamheten sköts kan man inte blunda för att de förutsättningar och resurser verksamheten får är på tok för små. Någonstans går brytpunkten mellan tillsatta medel och kvalitet. Lägg till en rad tidigare politiska fattade beslut som visat sig blivit rent förödande. Möjligheterna att vända om alt. vrida tiden tillbaka är obefintliga vad det gäller skolstrukturen. Står vi vid vägens ände? Faktum är att det inte finns mer pengar till skolan just nu, och den enda möjligheten att frigöra medel är att göra förändringar i hela den kommunala verksamheten. Ska vi överleva som kommun och kunna förbättra statusen på våra verksamheter är det bara utökad samverkan med andra kommuner som gäller. Vi har en stor andel av våra elever i Hudiksvall. Även Hudiksvall har likartade problem och gemensamma intressen. En annan positiv sak det skulle föra med sig är att då har vi skolor för alla flödesriktningar igen.
Nu har vi fått vår nya pelletspanna med brännare inkopplad. Så är du intesserad av vår gamla pelletsbrännare koplett med tillbehör så hör av dig. Ecotec A3-15kw pris: 3000 kronor. 073-8104712
Inventering av aktiviteter riktade till barn och unga.
Hej föreningar, organisationer mm. Just nu pågår en inventering av aktiviteter riktade till barn och unga. 2013 genoförs LUPPen igen där ungdomarna får svara på hur de har det. Jag bifogar brevet från ungdomssamordnaren Patrik Thorson. Bifogar en figur som beskriver aktiviteterna. Lite Kurt Olsson faktiskt.:)
Hej! Just nu håller vi på med en inventering av insatser som görs för att förändra ungdomar situation i Nordanstig. Syftet är att skapa en bild av vad vi gör, och kanske än viktigare vad vi inte gör, så att vi kan bli ändå bättre på att stötta viktiga aktiviteter och fylla de luckor som finns idag.
Vi är intresserade av tillfälliga aktiviteter som utförts i Nordanstigs kommun sedan hösten 2010 och fram till idag, och som på något sätt syftar till att förändra ungdomars situation. Det behöver inte vara en aktivitet i kommunens egen regi, utan kan lika gärna ligga inom föreningslivet eller näringslivet.
Det här är alltså din chans att visa upp de initiativ som ni har tagit i er organisation, så att vi kan skapa bättre förutsättningar för just den verksamheten. Ingen insats är för liten, och om ni har eller har haft flera aktiviteter på gång så vill vi gärna veta om dem allihop.
Så, hur ska du bära dig åt för att få med den aktivitet som din organisation genomfört i inventeringen? Fyll bara i den bifogade inventeringsblanketten och skicka den till kommunens ungdomssamordnare på [email protected]!
Idag skriver HT´s ledare Eva Cooper om det civilsamhället och människors ideella engagemang. Det här får mig direkt att tänka på våra föreningar och nätverk här hemma i Gnarp som ständigt samarbetar och är flätade in i varandra. Visst är det svår differentierat att se hur det fungerar. Men det gör inte så mycket, för det har fungerat bra och under mycket lång tid.:)
Prästen som samhällsbyggare. Jag drog mig till minnes vad en äldre kvinna från övre Norrland sa till mig för tio år sen. När vi behövde ett arbete så pratade vi med prästen. Prästen? Prästen som arbetsförmedlare och kontaktyta för företag? Hmm...? Det här fick mig att undera över vad prästen hade för andra uppgifter förutom de andliga, moraliska, kontrollerande och folkbokföringen som hörde till ämbetet.
I begynelsen låg allt i mörker. Nåja, de första församlingarna och kyrksocknarna var de som utvecklades till våra etablerade kuststäder, Umeå, Luleå, Skellefteå osv. De etablerades redan innan 1600-talets början. Här hemma i Hälsingland fanns det nog socknar tidigare än så. http://sv.wikipedia.org/wiki/Socken Men det är socknarna där det var svarta fläckar än på 1700-1800-talet som jag tycker är mest intressant eftersom det fanns välutvecklade samhällen längs kusten och inlandet stod på tur att bebyggas.
Nu saknades det sannolikt inte befolkning i inlandet, säkert inte gudstro eller samhällsplanering heller på sina håll. I textmaterialet framgår att bönder många gånger gick samman, byggde kyrka och rekryterade en präst. Säkerligen för att man hade långa avstånd till de befintliga församlingarna. En annan orsak kunde vara att en plats ansågs hedniskt och prästen skickades dit för att råda bot på saken. I takt med att samhällen utvecklades över generationer och sockenbonas kompetens ökade sågs till sist prästen mer som en belastning och motvilligheten underhålla kyrkans fastigheter ökade. Sen följde en utveckling mot dagens kommuner där innevånarna tog tag i sin egen vardag. Det är vad som hände i från start och en bit på vägen som jag är nyfiken på.
Vilken var prästens roll förutom det rent religiösa när kyrksocknar och samhällen kom till. Ingick samhällsbyggnad i prästernas grundutbildning, jag vet inte. Men hur jobbades, prioriterades det? Kanske kunde det gå att använda några av de här recepten även idag om de anpassades till våra förhållanden. Och då tänker jag först och främst i utvecklingsfrågor för jag tror inte att dagens männska har några som helst behov bli klassindelad och ha en moralisk religiös ledare som jagar och styr över dem.
Jag surfade runt och letade material i ämnet. Jag hittade "prästen som samhällsbyggare under 1800-talet" av Elisabeth Engberg och "Kyrkomiljö på Jamtli" av Karin Tegenborg Falkdalen. Tyvärr hittade jag bara texten till rapporten från Jamtli så jag försökte bilda mig en uppfattning utifrån den.
Rapporten säger att prästen "Skulle vara Guds, kungens, socknens och en hustrus man. Som Guds man skulle han vara en skicklig predikant och församlingens lärare."
Församlingens lärare? Har kommer vi in på folkbildning. I små församlingarnas fungerade prästen även som lärarare och undervisade socknens barn. Vidare heter det att han ska vara först ut med att prova nya saker i församlingen. Tanken var sedan att församlingsborna skulle ta efter prästens goda exempel. Vid sekelskiftet 1800 förväntades prästerna till exempel att introducera vaccination och potatisodling i sina församlingar.
Ta emot och dela information/kunggörelser var ett annat viktigt område. Rapporten säger att Vid 1700-talets mitt kommer mer detaljerade bestämmelser kring när och hur kungörelserna skulle läsas, bindas in och arkiveras.
I det område prästen tilldelades kunde han vara den ende som hade utbildning och förväntades ha kunskaper inom sjukvård och naturkunskap. Vid riksdagsdebatter framhölls det att prästerna inte enbart skulle studera teologi och ämnen med koppling till själva ämbetet utan även andra samhällsnyttiga ämnen, till exempel filosofi, historia och naturalia. Man förde också från statsmaktens sida fram förslag på att prästerna samtidigt skulle utbilda sig till läkare. I övrigt skulle han vara en representativ, god balanserad förebild som förväntades delta i festligheter ordna gästabud och inte bli för full.
Resandes tillgång till husrum var också prästens uppgift. Då skulle han vara en god värd och hålla resande med husrum och mat.
Prästen var även ordförande i sockenstämman där man fattade beslut som rörde både kyrkan och socknen. Som ordförande hade prästen makt och inflytande över de beslut som togs. Där diskuterades vården och underhållet av socknens gemensamma byggnader. Andra ärenden rör fattigvård, hälsovård och undervisning av barnen i församlingen. Vid slutet av 1700-talet börjar ärenden som handlar om sockenmagasin, brandkontroller, hantverk och väghållning behandlas.
Rent allmänt hade också en anledning att driva utvecklingsfrågor då rapporten säger att prästens försörjning var också nära knuten till socknens välstånd. I huvudsak hade han tre inkomstkällor: prästgårdens avkastning, tiondet och avgifter för förrättningar, som begravningar, dop, vigslar. Med andra ord ju rikare församling desto större inkomst.
Jag hittade en hel del övriga arbetsuppgifter inom områden som ses som självklart idag. Nu sköts de av kommunerna och tillhör grundbultarna i ett modernt samhälle. Men ibland fundrar man ju på dagens utveckling och kan ibland känna att den gått i stå. Arbetstillfällen och tillverkningsindustri försvinner och människor får kämpa för brödfödan. En ständigt återkommande problem är att kommunens entreprenörer förlorar sina uppdrag åt kommunen. Visst kan man förlora en upphandling hos inköp Gävleborg. Men man blir lite orolig då varken information nått fram till företagen och inga anbud kommer in på arbeten som läggs ut. Här måste det finnas en utbildningsinsats att göra. Kommunen ska gå i bräschen och pröva ny teknik. Bioenergi och vindkraft mycket bra, ger jobb åt entreprenörer och innebär gästnätter. Det måste finnas fler områden. Kan vi stimulera tillverkningsindustri och livsmedelsproducenter. Kan vi lyfta jordbruket till en ny nivå. Bistå med koordinering och undersöka möjligheter till finansiering. Vad kan vi göra för våra hotell, gäsgiverier och campingar så de på bästa sätt kan representera kommunen. Finns vi med där och marknadsför oss. Vad behöver vi för framtida kompetenser och hur rekryterar vi dem. En skicklig strateg skulle behövas.
En fördel de hade på den här tiden var att en nyutbildad präst bara kunde anställas i det stift han kom ifrån. På så sätt tömdes inte ett område sin kompetens. Idag förlorar vi våra söner och döttrar efter högskoleutbildningen och har ett ständigt behov att rekrytera kompetent arbetskraft. Inte minst läkarproblematiken är ett tydligt tecken på det.Speciellt då vi ser vilken vikt som lades på tillgången till sjukvård i de tidiga samhällena. Att ungdomarna ger sig iväg och prövar vingarna är naturligtvis som det ska vara och kanske flyttar några tillbaka. Men det går inte att släppa tanken hur vi ska rekrytera akademiker framöver och på så sätt göra vårt område intressant för nyetableringar.
Det här får mig direkt att tänka på gröna vågen. Inflyttare som kom hit i en tid då det fanns produktionsjobb i massor. Ofta med en högskoleexamen i bagaget. Nästan helt oanvändbar här uppe då. Och jag kommer ihåg hur vi infödingar hade roligt åt deras tafatta försök till liv på landet. Idag saknas det arbeten och hade vi inte haft inflyttningen under gröna vågen har vi överhuvudtaget inte kunnat driva kommunen. Kanske var de vår tids präster fast ingen förstod det då. Nu har vi fått hit en ny generation invandrare. Kanske de har något som kommer att bli avgörande i framtiden. De har t.ex starka familjeband. Kanske kommer deras barn att utbilda sig och flytta tillbaka till kommunen och forma den nya framtiden.
En annan folkbildare Janeric Lindh på komvux lärde mig att har man kundskap då är inte medel inte så viktiga, och det gäller inte minst i utvecklingsfrågor. Då handlar det mer om att ha kunskap och ha ett mandat att förändra.
Det måste vara massor med år sen nu när Evert Ljusberg läste ur "När Jesus kom till Östersund" på TV. Jag måste ha imponerats en del av den då jag la det på minnet. Boken skrevs av Victor Hugo Wickström Östersund, liberal riksdagsman, journalist, chefsredaktör, författare mm. Har letat boken på nätet i flera år när det börjar dra ihop sig mot jul. Och tänka sig, i år hittade jag den i digital form. Tyvärr skriven på gammelsvenska och jag vet inte ens om texten har uppdaterats i någon nyutgåva eller om Ljusberg bara plockade upp den med ögonen och omformade den direkt. Jag har gett mig på inledningen, eller texten innan själva boken börjar och man måste nog medge att Wickström var en tänkare av rang. Wickström verkar varit missförstådd i den tid han verkade och jag har sett honom omnämnas som "Östersunds ensammaste man" Här är länken om du vill försöka dig på den. Jag ska själv försöka tråckla mig igenom den som julläsning. Somliga logo och andra greto när Jesus kom till Östersund.:) Håll till godo. http://digibook.ub.umu.se/eod/13431511.pdf
Solen och stjärnorna finns inte, inte heller jorden eller himmelen.
Allt vad som färg och form famna, luft och smak omhölja, känning och känsel stöta, allt detta finns inte.
Vad som finns är ickemedvetna och medvetna enheter, som sluta sig samman och skiljas, dyka upp och ner i en ständigt brusande ström, vilken dock aldrig rör sig.
Dessa enheter leva i tusen världar, som inte finns, där du ibland kan ana tio, föreställa dig en och tänka ingen.
Den högsta för den ene är den lägsta för den andra, då den bara skenbart synes. Tanke är nöd, vilja slaveri och njutningen kvalfylld.
I en vattendroppe av ett hav, som bara utgör stänket från det oändligas svall väljes varelser som kallas människor.
De har aldrig fått liv för de har alltid haft det och när de dör vänder de bara sin andes eviga spegel.
De som står högst upp av alla som i sken höjes, är också de som lider mest för de strävar efter att göra sin enhets värderingar till enhet i en rymd som varken har tid eller rum och därför ingen rymd är-
Om du kan se med ditt dunkla öga, så märker du hur samma enhet dyker upp gång efter annan under seklers gång. Se hur den strävar bland virvlade skum.
Men du ser den inte, du tror den är ny varje gång, alltmedan du inte vet att varpen och inslaget i tidens väv varken ökar eller minskar ett endaste gram.
Samma är samma och lika är lika. För inte blir en vit skottspole en annan för att du förgyller den; och inte går den fritt bara för att du inte ser handen som slungar den.
Men en makt kommer ständigt åter; fem namn har den redan, vare sig döpt eller odöpt, men med ännu fler ska han nämnas och med fler som odöpt än som döpt.
Han visar att det högsta är det lägsta, och uppmanar dig att se igenom illusionen, som du tror ger dig liv.
Ge bort dig själv och du ska leva!-
Det här är sagan om omöjliga, som ingen tror på och som är den enda sanna.
Gnarpsparken är ett projektidé för att lyfta fram och informera om det skogsområdet vi har nordväst om Gnarp som omfattar sex fäbodvallar, Bodmyran- och Gulåsens naturreservat, en put and take tjärn Åstjärn, två sjöar Villsjön och Gårdsjön, vandringsleden Vallstigen mf där du kan vandra, cykla, åka skidor och rida. Andra vackra pärlor i området är bla. Västansjökullen (med utsiktsorn och stuga), Villsjökullen och Rödkullshällen, ett vackert berg med stora bestånd av fjällnejlikor. Området är mycket artrikt och här bedrivs ett aktivt skogsbruk. Det snackas Hälsingegårdar och världsarv men det här området är minst lika unikt.
Jag har i här i bloggen historiskt resonerat mycket kring om hur vi kan skapa nya attraktivare områden i kommunen dit männskor vill bosätta sig och att det på sikt kan leda till skatteintäkter. Men efter att ha satt mig in i lite om vad utbredning eller sprawl orsakar börjar jag funderat på om inte kostnaden för etableringen av nya områden äter upp sig själv. Ska vi börja skapa nya samhällen och miljöer för att det är oattraktivt att bo i de gamla så får vi kostnader både där nyetableringar görs, samtidigt som vi har kvar kostnaderna i de befintliga. Det vore en sak om vi t.ex kunde riva Gnarp och flytta ner det till kusten. Då försvinner kostnader för vatten, avlopp, sophämtning, kollektivtrafik, vägar, problem med ökat bilåkande och andra miljöaspekter etc, men det som sker är att vi får ännu fler kostnadsställen.
Städer har stora problem med den här utvecklingen. Då vore det konstigt om det inte det också ger oss problem. Kanske skulle kraften istället läggas ner på att planera, riva och skapa attraktiva miljöer inom de befintliga tätorterna där allt redan är förberett. Det kan naturligtvis inte mäta sig mot strandnära lägen, men där tror jag inte vi har några problem då människor som har ekonomi ser till att skaffa sig dem. Det vore ändå intressant om vi kunde lägga ner lite krut på att jobba fram lite ideér hur man kan göra de detaljplanerade områdena attraktivare för det är ändå där möten mellan männskor oftas sker.
Ur centralortsperspektivet har resurser och service i kransbyarna setts som ett problem, men däremot har det lagts ut en hel del resurser på utvecklingsprojekt utanför kransbyarna. Vi är en kommun som i grunden har problem med sprawl och planerar för att utvidga den ytterligare. Jag börjar förstå resonemanget av att jobba med förtätningar och problem med bebyggelse som breder ut sig och de fördyringar och miljöproblem det för med sig. Vad kunde man göra innanför det detaljplanerade området i Gnarp för att göra det trevligare att bo och verka här?
Så här när det lackar mot Jul har vi full sortering av Gnarpströjan. Tröjan är i 100% bomull och kostar 100 kronor. Storlekar S-XXL. Ev överskottet går till inköp av nya tröjor och sätta Gnarp på kartan.
E-posta mig på [email protected] för beställning. Tröjan kan kickas mot porto.
Andra hjärtefrågor är
*Vara aktivt i närings och utvecklingsfrågor med framtida arbetstillfällen som mål. *Arbeta för lägenheter/bostäder i Gnarp som matchar efterfrågan så att orten kan fortsätta utvecklas. *Arbeta för ett fortsatt framtida tågstopp i Gnarp och bra kommunikationer mot Sundsvall och Hudiksvall.
Om du ger bort kan du samtidigt skicka med Gnarp-Infon som du kan printa ut på länken här..
Läser i dagens HT om trafiksituationen längs väg 84. Det finns en delade meningar mellan vad som är praktisk pendlingshastghet och vad som Trafikverket anser vara trafiksäkert. Naturligtvis behövs en 2+1 väg men det kostar enorma summor pengar. Nånting som inte får mig att fundera om det inte åter igen är dags för att åter aktualisera Dellenbanan. Det skulle naturligtvis också kosta massor av pengar men tänk vilken möjlighet det skulle ge samhällena mellan Hudiksvall och Ljusdal och inte minst Ljusdal där människor skulle ges möjligheten att bo här och jobba där. Bor själv i Gnarp och har sett vad ett pendlingsstopp på järnväg betytt för orten. Vi har fått en positiv återflyttning i området mellan Gnarp och Bergsjö och inte minst människor med högskoleutbildning har getts en möjlighet att bo kvar i vår kommun. Rusta Dellenbanan kommer att kräva enorma resurser men sträckningen ligger där som en outnyttjad naturresurs. När resan går in i framtiden kommer den ske med tåg och bilen kommer att stå kvar vid perongen. Missa inte den möjligheten.:)
