Det var ett tag sen det gjordes några försök med ett lokalt forum. Hur otidsenlig forumformen än må vara så tycker jag att den har sina fördelar, speciellt i den lokala dialogen. Jag kör igång det här lite på prov så får vi se hur det går och döper den helt sonika till GTF (Gnarps Tredje Forum) i kronologisk ordning efter Gnarp.orgs forum och sen Nizzes GAF (Gnarps Andra Forum) Följ länken. http://gtf.forum24.se/gtf.html Lättaste sättet att hitta hit fortsättningsvis är att gå in i Gnarp.org/wikin där länken ligger längst ner under länkar. Välkommen!

 

//Kröpen

 

Inled det nya året med en uppfriskande cykeltur. Vi träffas på Stjärnan vid 11 snåret på nyårsdagen. Är det bra väder kör vi Stjärnan-Åkne-Skesta-Röde-Bosta-Åsbacken-Stjärnan. Väl mött.:)

 

 

 

Det här tyckte jag var för jäkla läckert. Den första 200-åringen kan mycket väl vara född.

”Finns snart ingen övre gräns för åldrandet”
När jag växte upp hade vi en tavla hängande på väggen med ett dalamotiv som visade livstrappan. Först bar det uppför från vaggan och över den glada ungdomen men någonstans i medelåldern kulminerade det och utförslöpan som följde slutade först i graven där liemannen väntade. Den bilden är inte längre sann.

Tryck på länken för hela artikeln.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/finns-snart-ingen-ovre-grans-for-aldrandet_7781530.svd

Nu så här i halvtid på mandatperioden tänkte jag passa på att ha en liten medborgarenkät här på bloggen.  Hur skulle du rösta om det vore val till kommunfullmäktige i Nordanstig idag. Enkäten pågår till sista december.

 

Idag när många av våra basindustrier försvunnit så är vi många som hamnat i ett tillsynes hopplöst läge. Produktionsjobben försvinner, rationaliseras och effektiviseras. Arbetslösheten breder ut sig. Famtiden verkar efterfråga specialkompetenser. Kanske inte det jätteavancerade men man behöver vara duktig på något, tex ett modernt hantverksyrke eller något annat unikt. En människas hobby kan mycket väl bli en framtida försörjning både för individen och ett helt nätverk.

 

Om vi tänker sig samarbetande människor och småföretag som i en kedja. Och de hjälper varandra att skapa ett mervärde. tex gör en bra produkt eller tjänst. Då gäller det att försöka bli en länk, eller ingå i en länk i det värdenätverket. En fråga jag tycker man kan ställa sig är. Vem eller vilka kan jag hjälpa för att skapa ett mervärde för alla inblandade i en kedja. Och som dessutom gynnar mig själv?

 

Det behöver inte bara vara ett värdenätverk. Det kan vara flera som samtidigt samverkar med varandra. Tidigare har mycket av tänket varit, vad kan jag göra för att bli framgångsrik? Det som måste göras annorlunda idag är att vi måste hjäpas åt och ge varandra näring för att växla upp kraften i ideerna så att det på sikt gynnar, och gör hela nätverket framgångsrikt.  Jag tror oxå på de ekonomiskaföreningarna. De verkar lokalt, människor hjälper, och skapar ett värde för varandra. Ägandet är lokalt och jobben stannar så länge det finns avsättning för tjänsten. Tillsammans kan vi bli starka lokalt och ge varandra trygghet.

 

Jag uppdaterar med en länk i ämnet. http://cio.idg.se/2.1782/1.449059/fran-vardekedjor-till-vardenatverk

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till kommunstyrelsens ordförande i Nordanstig 2013-14 valdes Monica Olsson. Stig Eng valdes till viceordf. Även förslaget om en ny politisk-organisation klubbades. Den ska vara fullt genomförd till sommaren 2013.

Idag söndag var det julavslutning på Gnarps Ridklubb. Besökarna bjöds på luciatåg, presentation av klubbhästarna och godisregn. I kaffeterian kunde du köpa lussefika och ta lotter.

 

Idag kl 14.00 har barnen luciatåg och teater på nifgården.
Kom och titta ...

 

 

 

 

När ett problem är som störst är det på väg att försvinna. Det kan vara trösterikt att veta.
Informationstekniken och bättre infrastruktur har gett oss en globaliserad värld. I princip kan vi säga att vi har ett tredje världskrig och att det förs på ett ideologiskt plan. Tvärt om vad många tror så är det inte en kamp mellan religioner, -ismer eller etniciteter utan mellan extremisterna och de toleranta världsmedborgarna i varje enskild grupp.

Problemet för de grupper som ser risker med invandringen är egentligen de människor som inte ser det som ett problem.
Och problemet för humanisterna som är emot religionsutövning i skolarna är de männskor som inte ser det som ett problem. Man vill ha någon att dela sina extrema åsikter med och ropar vargen kommer gång på gång.

 

Sitter i bussen på väg hem till Gnarp och kom att tänka på en artikel Göran Thybäck Mellanfjärden skrev för Kulturföreningen Nordanvind för några år sen. Jag gjorde en sökning och till min stora lycka låg den kvar. Jag tänkte att jag kopierar Görans text här för det är tänkvärd läsning.

 

Kulturf.Nordanvind: "...den starke trycker icke ned och plundrar den svage.."..Göran Thybäck skriver från Nordanstig kommun:

 

Riksdagsledamöterna Margareta Andersson och Kenneth Johansson skriver på fredagens debattsida i HT, att det offentliga, staten, landsting och kommuner måste ta fram strategier för att stärka och utveckla den sociala ekonomin I lördagstidningens debattsida så skriver moderaterna Margareta B Kjellin och Ann-katrine Dunker bl.a. om Nordanstigs besvärliga ekonomiska läge, under rubriken; Den kommunala demokratin. När det gäller Nordanstig så skulle man kunna säga att kommunen blivit – negativt - rikskänd på grund av dess svaga ekonomi, men kommunen är även sedan länge – positivt - uppmärksammad på riksplan på grund av dess starka och vitala sociala kapital. Nordanstigs anmärkningsvärt starka sociala ekonomi är omvittnad långt utanför kommungränsen, otaliga är dom lyckade lokala projekt som fötts och drivs av enskilda, grupper, föreningar, företag och byar. Trots kommunens krassliga ekonomi, trots skandaler i partipolitiska kretsar, trots medias beskrivning av hälsoläget, så har jag tillförsikt när det gäller Nordanstigs framtid, dess överlevnad och utveckling, och jag kostar till och med på mig en känsla av stolthet över att få bo och leva i en så livskraftig kommun.

 

Men – som förklaring till min positiva grundhållning – så bör det nog tilläggas att jag lever i den föreställningen att kommunen består av dem som utgör densamma, dvs, att kommunen består av sina medborgare vilket i sin tur betyder att den inte endast består av den partipolitiska representationen eller den kommunala administrativa och dess byråkratiska överbyggnaden.

 

 Kommunen är sina medborgare, och kommunens utveckling, tillväxt och framtid är - i allra högsta grad - beroende av det s.k. sociala kapitalet.

 

Jag ser i dag inte endast stressade och pressade kommunpolitiker som stirrar sig blinda i den tomma kassakistan, jag ser samtidigt en folklig mobilisering där medborgarna drar sina strån till stacken och samtidigt lägger grunden för en frisk, stark och framgångsrik kommun.

Jag tror att ”krisen” vi upplever i Nordanstig, är en ”chans till förändring” och inte minst förbättring av det samhällsbygge som vi alla är en del av.

 

I ett ansträngt läge av ekonomisk åtstramning så vaknar många lokala krafter, en del gnäller och bygger vindskydd när krisvinden tilltar, andra bygger väderkvarnar, och i Nordanstig ser jag i dag många väderkvarnsbyggare.

 

Jag förnekar inte allvaret gällande kommunens kritiska ekonomiska situation, men jag blundar inte heller för den folkligt positiva kraft som spirar och skjuter skott ur Nordanstigsjordens frodiga mylla.

 

Trots oro över kommunens skrala ekonomi så är jag ändå en känsla av hopp därför att framtidens välfärd växer fram underifrån, framtidens välfärdsmodeller skapas lokalt – mitt bland människorna –samhällsbyggets grund utgörs av aktivt medborgarskap, av delaktighet och deltagande i den demokratiska processen.Samhället byggs inte uppifrån och ned, utan underifrån med folkligt engagemang och stöd, men frågan är hur länken ser ut mellan dem som beslutar och dem som besluten berör, frågan är hur vi överbryggar glappet mellan makten och folket, och hur vi förhåller oss till varandra. Det finns en klyfta att försöka överbrygga, det finns ett förtroende att återupprätta, skriver Magnus Wrede i boken; ”Uppdrag demokrati”, påståendet är nog allmängiltigt vilket inte utesluter att påståendet även skulle gälla för kommunen Nordanstig. I lördagens debattartikel citerar moderaterna de kända orden om att; all makt utgår från folket, men frågan är om inte satsen mest handlar om retorik, frågan är om orden har någon som helst verklighetsanknytning, och vad händer om allt fler människor inte känner sig representerade i det system som bygger på ”representativ demokrati”? Det är dessutom allt svårare att rekrytera medlemmar till befintliga partiorganisationer – som enligt demokratiutredningen ”slammat igen” – något som kanske kan förklaras utifrån den ökade individualiseringen i samhället samt att allt fler kritiskt tänkande människor inte är benägna att köpa färdiga åsiktspaket.

 

Att vi föredrar demokrati är en sak, en annan sak är hur denna demokrati ska se ut, frågan är vilken demokratisyn vi har och hur vi vill att den ska se ut. För egen del så föredrar jag en demokratisk form som ger medborgaren möjlighet till delaktighet och deltagande i den demokratiska processen.

 

Och för att lägga lite tyngd i min åsikt så vill jag passa på att citera RD Putnam, Harward University, som genom sin forskning i Italien visat att det finns ett starkt samband mellan civilitet, fungerande demokrati och välstånd i ett samhälle. Där finns hållbara traditioner av samverkan, solidaritet och jämlikhet mellan medborgarna, där utvecklas också demokratin och samhället som helhet. Vid ett annat tillfälle så säger Putnam; Både stat och marknad fungerar effektivare i miljöer där medborgarna råder.

 

Jag tror på ett partnerskap mellan de folkvalda i kommunen och medborgarnas egna organisationer, men jag är osäker på om de förtroendevalda politikerna vågar släppa greppet om makten och om dom tillräckligt förstått värdet av det s.k. sociala kapitalet. Här vore det nu frestande att ytterligare söka utveckla tankegångarna, men det får stå över till en annan gång, jag avslutar med några kända ord av Per-Albin Hansson, som säger att; Det goda hemmet känner icke till några priviligierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Den starke trycker icke ned och plundrar den svage. I det goda hemmet råder (jäm-)likhet, omtanke, och samarbete.

 

 

Göran Thybäck Kulturföreningen Nordanvind.

 

 

 

Den regeringstrogna skalden tyckte synd om sin obstinata kollega. Han sa:
- Om du håller dig väl med kungen slipper du äta linser.
Svaret han fick var:
- Om du äter linser slipper du hålla dig väl med kungen.

Jag tycker den här lilla ordväxlingen säger så mycket om vad som är fattigdom eller fattigdom. Och hur förgiftat det kan bli om du sviker dina ideal för att vinna kortsiktiga fördelar. Men det är väl så att ett människoliv är för kort för att du ska kunna hålla fast vid det du tror på. Eller? :)

"Jag ber inte för ett lätt liv, utan för styrkan att uthärda ett hårt" lär Bruce Lee har sagt. Jag förstår vad han menade. Sen vi fick kabeln inkopplad till pumpen i avvattningsbrunnen har vi haft konstant -10 grader och snö. Det är väl inte så mycket att orda om egentligen snö och kyla har väl vi haft förr.  Nu sitter  åtminstone "nya" pannan där och avloppet fungerar och jag har dessutom ett jobb att gå till åtminstone ett år framåt. Det har varit lite inställda tåg, sena bussar och knöliga vägar. Snöskottning och knacka is i hästhoar om kvällarna. Men tjejerna är stora och Carina och jag får bra hjälp av dem. Trots uppför och nerförsbackar har vi haft det bra de här åren och det är jag evinerligt tacksam för. Det är kul att se dem växa upp bli och bli självständiga individer. Visst blir det diskussioner och går hett till ibland men även fast jag älskar dem måste de ju förberedas för ett liv därute. Min motto för barnuppfostran har varit att "min metod är att jag inte har någon metod" och jag har lyckats undvika principer som "lyssna på mig som är vuxen" utan mer argumenterat för saken ibland säkert i sann odemokratisk anda.:)

 

Så här kring juletid går det inte att låta bli att tänka på beskedet vi fick för ett år sen när vi fick reda på att Tjärnvik skulle läggas ner. Vinter, väder, mörker och juletid är sånt som ger backflashs. Trygga människor som kastas ut i ovisshet, som mer eller mindre mot sin vilja tvingas försöka upphäva tyngdlagen. I höst har jag hjälpt Amanda att städa på sågen en gång i veckan . Åt den kvarvarande tappra personalen, Tage och Rolle och alla ryssar som är där och plockar ner sågen för att ge den en ny framtid någonstans i öst. Det har gjort ont på riktigt att se anläggningen avvecklas och sakta avstanna för att slutligen upphöra. När jag tänker på hur bra det faktiskt fungerade och hur tighta vi var blir jag alldeles varm. Vi var ett riktigt dream team egentligen. Duktiga plikttrogna killar med starka åsikter som tillsammans drev utvecklingen framåt. Problemet, ständig råvarubrist var inget vi kunde påverka. En verksamhet som tog 80 år att bygga upp och ett klubbslag att lägga ner. Det är klart att det känns bittert. Det har gått bra för många av oss. Men många minst lika duktiga arbetare går fortfarande sysslolösa. Några har fått en bra praktik eller studerar. Vi kommer att klara oss, och Gnarp kommer att resa sig.Varslen i Hudiksvall förra veckan slår också hårt mot kommunen. Och om jag fick önska så skulle jag önska att de som varslas där fick hoppa fram ett år i tiden. Det löser sig alltid men det krävs självdisiplin och tålamod i massor innan man är framme i någonting nytt.

 

 

 

 

Kommunen, med minskade skatteintäkter och utökade åtaganden är också tålamodsprövande. Vi behöver i stort sett vända på varenda krona och ytterligare prioritera skola, vård och omsorg. För att man ska kunna bedriva politik måste det finnas nått att fördela och just nu hamnar det mesta om negativa tal. Här behövs samsyn, dialog, styrning utökad samverkan med grannkomuner och kanske helt nya grepp. Här skulle jag vilja säga att ångesten är den viktigaste indrigensen. För finns det ingen ångest finns heller ingen vilja till förändring för lösningarna måste värkas fram. Det finns inget utrymme just att driva suspekta frågor. Nu är jag kanske negativ, men vägen framåt är hård och lång och den ska härdas ut som Bruce Lee skulle ha sagt.

 

På måndag är det halvtid i politiken och då väljs kommunstyrelseordförande för nästkommande två år.  

Om kapitalismen säger Manuell Castells att den består. Det vi känner som kapitalism och näringsliv idag drabbas förr eller senare av en kris. Inte hela kapitalismen på en gång, utan kanske en liten del. Men omfattningen är alltid stor lokalt. Krisen är så klart smärtsam för samhället. Men ur ruinerna växer nya näringar fram och ett nytt kapitalistiskt landskap uppstår.

Det är egentligen inte så mycket vi politiker kan göra för jobb och näringsliv förutom att skapa förutsättningar och jämna ut svängningarna i samhället. Därför behöver vi ett stabilt samhälle som gör att vi känner oss trygga i grunden där vi har tillgång till ett livslångt lärande som gör att vi matchar det som efterfrågas på arbetsmarknaden. Och när vi talar integrering är kapitalismen överlägsen. Finns det en arbetsmarknad där människor efterfrågas går den som tåget och människor accepterar varandra.

Jag tog en skidtur på eftermiddan. Som omväxling lånade jag farbror Rolfs snöblixtar. Kanske är jag den femte generationen som åker på dem. Bindningarna har mer att önska men utformningen skida/snösko är helt perfekt. 2,30 långa, brättor som klyver snön och riktar upp spetsen samt en svagt uppsvängd framdel kombinerad med brättat som gör att man håller sig flytande oavsett snödjup. Ok det är inga skidor för tö.

 

Jag har fortsatt läsa ur Nätverkssamhällets framväxt av Karin Lundqvist i veckan. Det går trögt att tänka och ändå ska hennes skrift ses som en sammanfattning och ge förklaringar på Manuell Castells  böcker. Det som sägs om Castells böcker är att de är så svårförståeliga att de bör läsas i studiecirkel. Nu är det är ingalunda någon ny text. Den skrevs i slutet av 90-talet och mycket av det som skrivs är vedertagna sanningar idag och många av de föredömeliga exemplen kan t.om vara borta från marknaden. Här berättas inte om några läsplattor och iPhones men mycket av vad vi använder dem till. Men däremot berättar det om en framtid som vi ännu inte nått eller som vi kanske heller aldrig når. Eller som Castells själv säger.

- Texterna och hans forskning ska ses som verktyg för att hitta lösningar mer än att ge några säkra svar.

 

Ok jag bara kommit till kapitel 2. Internet och de nya affärsmodellerna.

 

Där nämns värdekedjan och kapitalflödet, ges exempel på gamla och nya strategier. Totaltidsrationalisering, maximera varje länk i kedjan. Man pratar om Lean (högst aktuellt idag)

MM mm, tycker du det låter intressant gå in och läs. Fyndet som jag hittade är ett exempel hur delar av den Italienska textilindustrin arbetar i VAP nätverk. Om det fortfarande jobbas på det sättet vet jag inte men jag kände att det kanske var ett bra exempel på hur företag kunde jobba lokalt här hemma oavsett vilken bransch det är frågan om. Och det känns också aktuellt då en regionalisering närmar sig. Och det är nog lite så här som Gnosjö fungerat. Jag tar med texten om lokomotiv företag också. Högst relevant då vi förlorat flera av våra lokomotiv. Jag kopierar texten rakt av och vill du läsa mer följ länken till dokumentet.

 

Norra Italiens textilindustri har många VAPs, som dock har utvecklats
annorlunda än Mc Kesson. Små grupper av företag tar ansvar för sin
del i kedjan, varje fabrik har sin specialitet, såsom att väva tyger, mixa
färger osv. Arbetet fördelas via kontrakt ut till den som för tillfället har
kapacitet att möta behovet. I centrum av varje småföretagsgrupp finns
en ”impannatore” eller ”coach” som koordinerar arbetet och fungerar
som problemlösare i värdekedjan. Coachen håller kontakt med alla led
från råmaterialinköp, design, produktionskontrakt, transporter till
försäljning. Dessutom befinner han sig nära kunden och kan snabbt föra
tillbaka krav till nätverksföretagen. På så vis kan man snabbt anpassa
sig till förändringar på marknaden. Hela kedjan måste fungera, alla
länkar måste vara starka. Det för med sig att alla deltagarna blir
synnerligen angelägna om att samarbeta och sprida information till
varann. På senare år har man utvecklat ett datorsystem som binder
samman nätverket, vilket underlättar koordinationen, kvaliteten och
hastigheten, när det gäller att svara upp mot förändrade marknadskrav.
IT underlättar samverkan, men utgör ingen förutsättning för nätverksskapande.
Numera är det regel att ha en nära och systematisk
koordination av den gemensamma verksamheten, vilket också innebär
samverkan med konkurrerande företag i andra VAPs för att utjämna
obalanser. Idag binds flertalet italienska VAPs samman via ett gemensamt
IT-nätverk; om ett företag inte kan leverera så kan någon från ett
annat partnerskap rycka in. Norditaliens nätverksföretag har en regional förankring; flera lokala
småföretag, som för att kunna leverera exempelvis glasögon, möbler,
pjäxor eller plagg, samverkar i nätverk längs värdekedjan. VAPs under

en gemensam ledning antas kunna arbeta mot ett gemensamt mål till
skillnad från fria konkurrerande företag. Det gör hela nätverket
konkurrenskraftigt. Småföretagen i nätverken kan också dela på resurser
av olika slag. VAPs förenar det stora företagets koordination och
skalfördelar med det lilla företagets flexibilitet, kreativitet och låga
over-headkostnader.

 

Lokomotivföretag

 

Enligt en nyligen genomförd studie av Mascanzoni & Novotny, spelar
en speciell kategori företag, benämnd lokomotivföretag, en strategisk
roll i ”industriella distrikt”. Norditalien har flera sådana distrikt. Lokomotivföretagen
har goda kontakter med den globala marknaden samtidigt
som de samordnar de lokala företagens produktion i regionala
kluster. Alla länkar från produktidé till distribution återfinns i regionen.
Lokomotivföretagen som befinner sig i täten drar tåget av underleverantörer.
Konfektionsföretaget Benetton är idag lokomotivet i ett
kluster av små och medelstora företag, som består av två nätverk, ett för
produktion och ett för distribution. Produktionsnätverket innehåller
650 underleverantörer, medan ett 80-tal agenter svarar för distributionen
runt om i världen.

De italienska industriella distrikten utgör innovativa miljöer där kunskaper
och teknik ständigt utvecklas och sprids mellan företagen i
nätverket, hävdar författarna. Produkternas kunskapsinnehåll blir
därmed högt vare sig det rör sig om textil, konfektion, glasögon eller
sportskor. I dessa distrikt skapas alltså det kunskapsmässiga mervärde
som är så viktigt för framgången i nätverkssamhället. En ansamling av
företag och verksamheter ger en kreativ och korsbefruktande miljö.

Det finns i praktiken en rad olika typer av VAPs, dvs nätverk mellan
mindre företag. Byggnadsindustrin har fungerat som VAPs sedan urminnes
tider genom att generalentreprenörer anlitar underleverantörer.
Detsamma gäller de asiatiska handelsbolagen, som aldrig haft
någon egen tillverkning, men som organiserar inköp av varor i varje
länk i värdekedjan över flera kontinenter från gruvor till hushållskonsumenter.

 

 

 

Om man betraktar världen med den gamla linsen ser man inte embryot till det nya, eftersom det bara framstår som en avvikelse från det gängse. Det nya framväxande finns ännu bara på marginalen. Ur Nätverkssamhällets framväxt

 

samtid=nuvarande tid, nutid; vår egen tid, andras egen tid är vår situation här och nu idag.

 

framtid=kommande tid, eftervärld, tillkommande tid

 

Det är därute i marginalen som oxå våra framtida näringar och inkomskällor finns. Konsten ligger i att kunna identifiera dem och samtidigt släppa taget om det gamla. Här har vi en stor utmaning.

 

En känd profil har sagt att det är en skön känsla när du kommer på att den samtid vi lever i har många gånger har skapats av någon som inte är fiffigare än en själv och att du har möjlighet att ändra på den.:)

 

 

 

 

Kära tid vad det biter i skinnet. Tankarna går till NV 5 an och sommarens alla turer. Vi var inne på vår 23 liter då jag blev tvingad att sota. Till min förskräckelse upptäckte jag att de klämmbrickor jag låst kolvbulten med hade rört sig och demolerat kolven och gjort spår i cylindern.  Cylindern går säkert att använda men en annan kolv måste bara till. Problemet är att det är 9 mm kolvbult på NV´n och inte 10 eller 12 som på standardmopeder. Jag saknar dock inte uppslag att få tag i en kolv och håll tummarna att det går vägen. Kanske hinner jag dessutom med lite isracing i vinter. Jag hittade en film på Youtube om café racers. Titta gärna på den. Blir ni inte uppvärmd då blir ni det aldrig.:)

//Kröpen