Prästen som samhällsbyggare.  Jag drog mig till minnes vad en äldre kvinna från övre Norrland sa till mig för tio år sen. När vi behövde ett arbete så pratade vi med prästen. Prästen? Prästen som arbetsförmedlare och kontaktyta för företag? Hmm...? Det här fick mig att undera över vad prästen hade för andra uppgifter förutom de andliga, moraliska, kontrollerande och folkbokföringen som hörde till ämbetet.

I begynelsen låg allt i mörker. Nåja, de första församlingarna och kyrksocknarna var de som utvecklades till våra etablerade kuststäder, Umeå, Luleå, Skellefteå osv. De etablerades redan innan 1600-talets början. Här hemma i Hälsingland fanns det nog socknar tidigare än så. http://sv.wikipedia.org/wiki/Socken  Men det är socknarna där det var svarta fläckar än på 1700-1800-talet som jag tycker är mest intressant eftersom det fanns välutvecklade samhällen längs kusten och inlandet stod på tur att bebyggas.

Nu saknades det sannolikt inte befolkning i inlandet, säkert inte gudstro eller samhällsplanering heller på sina håll. I textmaterialet framgår att bönder många gånger gick samman, byggde kyrka och rekryterade en präst. Säkerligen för att man hade långa avstånd till de befintliga församlingarna. En annan orsak kunde vara att en plats ansågs hedniskt och prästen skickades dit för att råda bot på saken. I takt med att samhällen utvecklades över generationer och sockenbonas kompetens ökade sågs till sist prästen mer som en belastning och motvilligheten underhålla kyrkans fastigheter ökade. Sen följde en utveckling mot dagens kommuner där innevånarna tog tag i sin egen vardag. Det är vad som hände i från start och en bit på vägen som jag är nyfiken på.

Vilken var prästens roll förutom det rent religiösa när kyrksocknar och samhällen kom till. Ingick samhällsbyggnad i prästernas grundutbildning, jag vet inte. Men hur jobbades, prioriterades det?  Kanske kunde det gå att använda några av de här recepten även idag om de anpassades till våra förhållanden. Och då tänker jag först och främst i utvecklingsfrågor för jag tror inte att dagens männska har några som helst behov bli klassindelad och ha en moralisk religiös ledare som jagar och styr över dem.

Jag surfade runt och letade material i ämnet. Jag hittade "prästen som samhällsbyggare under 1800-talet" av Elisabeth Engberg och "Kyrkomiljö på Jamtli" av Karin Tegenborg Falkdalen. Tyvärr hittade jag bara texten till rapporten från Jamtli så jag försökte bilda mig en uppfattning utifrån den.

Rapporten säger att prästen "Skulle vara Guds, kungens, socknens och en hustrus man. Som Guds man skulle han vara en skicklig predikant och församlingens lärare."

Församlingens lärare? Har kommer vi in på folkbildning. I små församlingarnas fungerade prästen även som lärarare och undervisade socknens barn. Vidare heter det att han ska vara först ut med att prova nya saker i församlingen. Tanken var sedan att församlingsborna skulle ta efter prästens goda exempel. Vid sekelskiftet 1800 förväntades prästerna till exempel att introducera vaccination och potatisodling i sina församlingar.

Ta emot och dela information/kunggörelser var ett annat viktigt område. Rapporten säger att Vid 1700-talets mitt kommer mer detaljerade bestämmelser kring när och hur kungörelserna skulle läsas, bindas in och arkiveras.

I det område prästen tilldelades kunde han vara den ende som hade utbildning och förväntades ha kunskaper inom sjukvård och naturkunskap. Vid riksdagsdebatter framhölls det att prästerna inte enbart skulle studera teologi och ämnen med koppling till själva ämbetet utan även andra samhällsnyttiga ämnen, till exempel filosofi, historia och naturalia. Man förde också från statsmaktens sida fram förslag på att prästerna samtidigt skulle utbilda sig till läkare. I övrigt skulle han vara en representativ, god balanserad förebild som förväntades delta i festligheter ordna gästabud och inte bli för full.

Resandes tillgång till husrum var också prästens uppgift. Då skulle han vara en god värd och hålla resande med husrum och mat.

Prästen var även ordförande i sockenstämman där man fattade beslut som rörde både kyrkan och socknen. Som ordförande hade prästen makt och inflytande över de beslut som togs. Där diskuterades vården och underhållet av socknens gemensamma byggnader. Andra ärenden rör fattigvård, hälsovård och undervisning av barnen i församlingen. Vid slutet av 1700-talet börjar ärenden som handlar om sockenmagasin, brandkontroller, hantverk och väghållning behandlas.

Rent allmänt hade också en anledning att driva utvecklingsfrågor då rapporten säger att prästens försörjning var också nära knuten till socknens välstånd. I huvudsak hade han tre inkomstkällor: prästgårdens avkastning, tiondet och avgifter för förrättningar, som begravningar, dop, vigslar. Med andra ord ju rikare församling desto större inkomst.

Jag hittade en hel del övriga arbetsuppgifter inom områden som ses som självklart idag. Nu sköts de av kommunerna och tillhör grundbultarna i ett modernt samhälle. Men ibland fundrar man ju på dagens utveckling och kan ibland känna att den gått i stå. Arbetstillfällen och tillverkningsindustri försvinner och människor får kämpa för brödfödan. En ständigt återkommande problem är att kommunens entreprenörer förlorar sina uppdrag åt kommunen. Visst kan man förlora en upphandling hos inköp Gävleborg. Men man blir lite orolig då varken information nått fram till företagen och inga anbud kommer in på arbeten som läggs ut. Här måste det finnas en utbildningsinsats att göra. Kommunen ska gå i bräschen och pröva ny teknik. Bioenergi och vindkraft mycket bra, ger jobb åt entreprenörer och innebär gästnätter. Det måste finnas fler områden. Kan vi stimulera tillverkningsindustri och livsmedelsproducenter. Kan vi lyfta jordbruket till en ny nivå. Bistå med koordinering och undersöka möjligheter till finansiering. Vad kan vi göra för våra hotell, gäsgiverier och campingar så de på bästa sätt kan representera kommunen. Finns vi med där och marknadsför oss. Vad behöver vi för framtida kompetenser och hur rekryterar vi dem. En skicklig strateg skulle behövas.

En fördel de hade på den här tiden var att en nyutbildad präst bara kunde anställas i det stift han kom ifrån. På så sätt tömdes  inte ett område sin kompetens. Idag förlorar vi våra söner och döttrar efter högskoleutbildningen och har ett ständigt behov att rekrytera kompetent arbetskraft. Inte minst läkarproblematiken är ett tydligt tecken på det.Speciellt då vi ser vilken vikt som lades på tillgången till sjukvård i de tidiga samhällena.  Att ungdomarna ger sig iväg och prövar vingarna är naturligtvis som det ska vara och kanske flyttar några tillbaka. Men det går inte att släppa tanken hur vi ska rekrytera akademiker framöver och på så sätt göra vårt område intressant för nyetableringar.

Det här får mig direkt att tänka på gröna vågen. Inflyttare som kom hit i en tid då det fanns produktionsjobb i massor.  Ofta med en högskoleexamen i bagaget. Nästan helt oanvändbar här uppe då. Och jag kommer ihåg hur vi infödingar hade roligt åt deras tafatta försök till liv på landet. Idag saknas det arbeten och hade vi inte haft inflyttningen under gröna vågen har vi överhuvudtaget inte kunnat driva kommunen. Kanske var de vår tids präster fast ingen förstod det då. Nu har vi fått hit en ny generation invandrare. Kanske de har något som kommer att bli avgörande i framtiden. De har t.ex starka familjeband. Kanske kommer deras barn att utbilda sig och flytta tillbaka till kommunen och forma den nya framtiden.

En annan folkbildare Janeric Lindh på komvux lärde mig att har man kundskap då är inte medel inte så viktiga, och det gäller inte minst i utvecklingsfrågor. Då handlar det mer om att ha kunskap och ha ett mandat att förändra.

Vill du läsa Kyrkomiljö på Jamtli. Här är den i pdf. http://www.jamtli.com/core/files/Rapport%20F3.pdf