”En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade: ‘Tala till oss om Barnen.’
 
Och han sade:
 Era barn är inte era barn.
 De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
 De kommer genom er men inte från er.
 Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
 
Ni kan ge dem er kärlek men inte era tankar ty de har sina egna tankar.
 Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
 Ty deras själar vistas i morgondagens hus
 som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar.
 Sträva att efterlikna dem, men försök inte att göra dem lika er.
 Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt.
 Ni är de bågar från vilka era barn sänds ut som levande pilar.
 Bågskytten ser målet på det oändligas stig och
Han böjer er med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.
 Låt er i glädje böjas i Bågskyttens hand.
 Ty liksom Han älskar pilen som flyger
älskar Han också den båge som är stadig.”

ur profeten av Kahlil Gibran