Ja det är så det förkortas det politiska tobaksuppdraget. Den här mandatperioden föll det på mig. Jag kanske är fel person att ha det då jag vare sig rökt eller snusat. Jag har liksom ingen relation till drogen. Idag fick vi en genomgång av arbetet mot tobaken och bla en kontraktsform som heter Tobaksfri-Duo.

Vi kan informera ungarna om riskerna, att det är dyrt, föregå med gott exempel som vuxna mm, men resultatet blir oftast att det blir än mer förbjudet och spännande.

Det är just det här med förståndiga vuxna och bra förebilder som är problemet. Det finns inga barn som äger aktier i ex swedish match. Vågar vi berätta för ungarna hur kallblodigt tobaksindustrin arbetar. Aktieägarna, säker med god inkomst, hälsomedvetna, intar "rätt" kost, tränar och tar han om kroppen. Många gånger omedvetna om tobaksindustrins marknadsföring metoder som vänder sig till ungdomar och människor i de lägre samhällsskikten. 

Sätten att marknadsföra sig är många. Man ser till att cigaretter exponeras  av kändisar, i bloggar, ungdomskultur och musik. Man får det liksom att passa in i en destruktiv livsstil. Känner inte ungdomarna till metoderna är det lätt att de faller offer för dem här. Frågan är? Vågar vi erkänna för oss själva och ungarna att det är så här gamla människor jobbar.

Vi tar några låttexter. Välkommen in Veronica Maggio "Massa skor i hela hallen, folk vid fläkten som röker Det är fest hos mig i kväll och hela världen är min ". Oskar Lindros "men jag har samma trasor på och röker samma marlboro jag minns varenda scen ifrån vår film från och med nu från och med". Orup "Cigarettminut" Jag kan plocka fram fler exempel. Jag brukar påminna tjejerna när jag ser dem läsa bloggar där människor poserar med cigaretter.

Ni hör ju själv. Nått ansvar borde man väl kunna ta själv det är ju ändå 2011. Får man betalt av någon för att göra sånt här? Många gånger är det förstås en slump men alltid. Tillåt mig tvivla. Sponsrar man bloggare och kändisar för att påverka och rekrytera? Jag lämnar frågan öppen.

Sen när man sitter fast i ett missbruk eller i andra änden då följdsjukdomar av rökningen håller på tar en, så kommer aktieägarna in i bilden igen. Då i medicinindustrins skepnad. Då är det dags att tjäna pengar på rökarna en andra gång. Rökavvänjnings produkter, hjärt- och lungmedicin, cellgifter och slutligen smärtstillande.

När jag var ung föraktade jag rökarna. Det skäms jag för nu. Det är det här sättet att arbeta mot kanske de svagaste och mest utsatta som jag föraktar. Jag tycker vi ska berätta de här historierna också. Någon tycker säkert att jag tar i men det lidande en lungcancerpatient får genomlida vill jag inte att någon ska behöva uppleva.