Har de senaste åren intresserat mig för lokal utveckling. Uppfinningsrikedommen runt om i landet är fantastisk och det finns mängder av byautvecklings innovationer. Men i det stora hela finns det nog bara ett riktigt effektivt sätt, och det är att göra sina inköp lokalt. Både varor, tjänster och energi i mesta möjliga mån. Det påverkar vår egen by´s egna lilla handelsbalans, ger ett större utbud, arbetstimmar och miljövinster. Det skulle var intressant att se hur det ser ut bara här i Gnarp. Vad köps totalt sett innan och utanför sockengränsen. Förhållandet kan i bästa fall vara 80/20.

Ja jag vet. Jag kan förstå de som säger att det är dyrt och att utbudet är dåligt och att det skulle innebära en kantrande hushållsekonomi. Samt att många pendlar dagligen och då faller det sig naturligt att inköpen görs på väg hem. Men kanske går det att styra om lite grand, prioritera lite annorlunda. Lite tid och energi/drivmedel kan sparas samt att det på sikt kan leda till ett bättre utbud. 

Vi har en hel del lokala producenter inom diverse näringar. Köttproduktion, glaspartier, trappsnickeri, legosågning, hyvling, verkstadsindustri och hustillverkning. Ibland går det kanske att hitta någon lokalt som kan hjälpa dig med lösningen på ett problem som i sin tur kan leda till tillverkning och arbetstillfällen.

Vi snackade lite kring återväxten bland entreprenörer i Gnarp efter ett möte på kommunen för ett tag sen och någon frågade mig vad dagens " en massa namn på historiska Gnarpsentreprenörer" håller hus. De uppräknade, ofta födda i fattiga hem med många syskon grävde där de stod. Ensam eller med en bror eller en syster startade de en nydanande verksamhet i liten skala. När verksamheten tog fart började släkt och kompisar att arbeta åt dem. Företagen var lokalt förankrade med lojal personal. Visst, de hade en eller två ägare men kan i det närmaste liknas med arbetskooperativ De företagen som inte försvann utvecklades och köptes upp av regionalt och nationellt kapital och verksamheten gick många gånger förlorad.

Det är här jag börjar tveka. Om tex en av mina döttrar kommer till mig om några år och vill dra igång här hemma i en framtidsbransch som jag inte vet ett dyft om kommer jag att uppmuntra henne eller kapa henne med fotknölarna? Ja jag vet inte. För i tiden var de för fattiga för att inte försöka och inget hade de att förlora heller. Nu är vi mer försiktiga och rädd om det lilla vi har.

Vad det gäller att handla hemma kan vi ta rygg på jämtlänningarna tycker jag. Det är en sorts positiv egoism.:)