De senaste dagarna har jag gått och myst och flinat åt en kröninka av Jan Gradvall som jag läste i Di´s weekend bilaga här om sistens där han skriver om en författare, David Foster Wallace. Jag vet inget om författaren utan läste det som Gradvall skrev och blev faktiskt lite fascinerad då det här verkade vara en man som funderade på livet och de stora frågorna. Han tog förövrigt tragiskt livet av sig 2008. Han mådde helt enkelt inte bra.

Gradvall skriver att han, i ett tal som han höll 2005  för en examenskull med studenter på Kenyon College inledde med följande lilla historia.

Två unga fiskar i havet möter en äldre fisk på väg åt andra hållet. Han nickar åt dem och säger: ”Godmorgon grabbar hur är vattnet?” De två unga fiskarna fortsätter att simma åt sitt håll en stund till. Därefter tittar en av dem på sin kompis och säger: ”Vad i helvete är vatten?”

Och det är ju det som är så härligt. Den gamla fisken är medveten om vad som är förutsättningen för liv och vad som gör det värt att leva, nämligen vatten/liv. Och inte bara livet, utan ett gott liv. Och de unga fiskarna simmar i vattnet/livet hela tiden och är inte det minsta medveten  om det.:)

Ja, ja idag blev det lite djupa funderingar för mig. Jag har fått veta mer om begreppen ingenting och oändlighet av Nizze. Alltid är det ju snack om universum och var det tar slut. För slut måste det ju ta och jag har inte förmått mig tänka i andra banor. Det var då det liksom flöt ihop.:) Om man utgår från att oändlighet är grundtillståndet i universum och man bara acceptera det, då är gas och materia helt enkelt det skum som finns i oändligheten. Då får man plötsligt ihop det här med Big Bang. Smällen kommer, materian och gasen slungas ut i oändligheten och fortsätter så länge den har rörelseenergi och under tiden bildas stjärnor och galaxer från gas. När sen rörelsen stannar upp börjar gasen och materian att dras till varan igen ända tills allt är koncentrerat till en enda punkt i oändligheten och kanske är det den som är ingenting dvs innan smällen som slungar ut allt i oändligheten igen i sisådär 150 milijarder år. Kanske är då materian som dels är ändlig och mätbar det mest unika i universum. Och oändligheten är självklar och bara finns där.:)

Haha! Här kommer vi till slutklämmen. När en reporter frågade David Foster Wallace varför han hade en bandana på huvudet så svarade han ”För att inte mitt huvud ska explodera”. Det är nog det Nizze funderar på om mitt huvud ska göra när jag smsar iväg div funderingar om tex universum. Det här fick diagnosen "tvärdjupt" om någon skulle undra. Och kom ihåg, det är oändligheten som är grundförutsättningen.:)

Godnatt alla. Kröpen