I morse ringde jag bildoktorerna på Selins och pratade med en av juniorerna. Där fick jag veta att den saknade stöldskydds adaptern var unik för just vår bil och att få av hjulen kanske inte skulle bli en så smal sak.

ALLA arbetskompisar frågade om jag letat i HELA bilen och det hade jag. Jag fick en tid i morgon och tänkte att jag skulle kika en gång till i bilen när jag kom hem.
Väl hemma tittade jag i hela bilen igen och läste också i instruktionsboken. I instruktionsboken fanns en vag beskrivning att adaptern skulle finnas i ett speciellt fack i verktygsväskan. Och eftersom hjulmutter avdragaren oxå saknades så antog jag att den låg i den saknade verktygsväskan. Däremot fanns en ANNAN verktygsväska med en plasttapp och en futtig liten skruvmejsel i. Jag tog ut tappen och mejseln och skakade väskan jag tom klämde på den. Ingen avdragare.
Jag tänkte, jag åker upp till Selins och visar eländet så dom vet var dom ska börja i morgon. När jag kommer dit träffar jag Kalle som frågar om jag tittat i verktygsväskan. JA säger jag. Kalle öppnar verktygsfacket tar ut verktygsväskan och tar fram adaptern. ???????! :O säger inte jag. Hur i helvete säger jag sen. Helt otroligt. Jag hade bersäkert undersökt väskan tre gånger och missat den alla tre. Ska jag säga nått till mitt försvar så är det att adaptern var gjord av lättmetall och inte hade nån vikt. Men va stöss jag vart.
 
Hämta hjulen så lägger vi på dem med en gång säger Kalle. Jag blir jätteglad och åker hem och kommer tillbaka med hjulen på studs. Grabbarna skiftar om däcken och allt är klart på tio minuter. Jag bara står och gapar. Men tänk vad skönt ändå när det inte blir som man tänkt sig och det händer nått positivt. Det hör inte till vanligheterna i livet precis.:)